Bröderna Marx

Bröderna Marx kommer till Sverige

Efter ett drygt decenniums turnerande på enklare varietéscener slog Bröderna Marx igenom i New York 1924 med en show kallad ”I’ll say she is”. Den följdes 1925 av succémusikalen ”The Cocoanuts”, som sedan blev brödernas debutfilm 1929. I Sverige fick filmen heta ”Millionärernas paradis”. Den hade premiär på biografen Astoria i Stockholm lördagen den 24 maj 1930. Reklamen presenterade Bröderna Marx som ”Amerikas roligaste farshjältar”.
Skulle dessa Amerikas roligaste farshjältar gå hem hos publiken i Sverige?
Tydligen var man på deras filmbolag Paramount inte helt säker på den saken. Därför hade man lagat till en garanterad publiksuccé genom att locka med Ernst Rolf.
Utöver huvudfilmen ”Millionärernas paradis”, en Max Fleischer-film och en journal innehöll programmet nämligen också kortfilmen ”Jorden runt”, som visade Ernst Rolf och hans Tutta på besök i Paramounts ateljéer i Hollywood.
Stockholmstidningarna - det var många på den tiden - uppfattade också filmpremiären som i första hand ett Ernst Rolf-evenemang.

Aftonbladet: Astoria konkurrerar med vårvädret står det i annonserna. Och det är nog inget överord, ty programmet är lätt och glatt precis som vädret. Hr Rolf konkurrerar med sig själv och visar hur det går till vid filminspelningar i Hollywood, där naturligtvis herr charmören själv är primus motor. Det är givetvis vårdslöst att dra publik från revyn på China, men när han anser sig ha råd till det må det ju vara hänt. Det s.k. huvudprogrammet var av det mera enkelspåriga slaget, men ett par virtuoser på piano och harpa bör man komma ihåg. Det kan tilläggas att Max Fleischer har börjat spela ljudfilm på sitt särskilda sätt, och bara denna lilla illustrerade sång kunde bereda en högtidsstunder av skratt.

Arbetaren: Astoria hade mycket folk på sina lördagsföreställningar med premiären på farsoperetten ”Miljonärernas paradis”. Och publiken föreföll att ha mycket roligt åt galenskaperna i denna ganska röriga inrättning. Bröderna Marx kunde konsten att sätta fart på galenskaperna och ett par av dem voro dessutom utomordentligt musikaliska. Och när hela sällskapet sjöng en parodi på en Carmenaria, hade publiken storartat roligt. För övrigt fanns det ypperligt vältränade baletter och ställvis tjusande operettmelodier.
Max Fleischers tecknade ljudfilm var även synnerligen rolig. Ernst Rolfs ”jorden runt”-sketch var måttligt rolig, men man kunde dock konstatera, att charmören hördes alldeles utmärkt i ljudfilm och han kan säkert bli en farlig konkurrent till de andra ljudfilmshjältarna, om han bara får bättre och kvickare texter än de han presenterade denna gång.

Dagens Nyheter: Mycket smått och gott bjuds på Astoria, och först och främst har man att därutav plocka ut Paramounts tonfilm med den - enligt vad texten förkunnade - ”skandinaviske charmören Ernst Rolf” på strövtåg i Paramounts ateljé i sällskap med Tutta och under världsbekant och obesvärat tokprat. Rösten var ej att taga miste på (inte exteriören häller [!] för den delen), den var verkligen synnerligen välbekant och livslevande. Det var en mycket liten, men trevlig och ledig sketch. Så fick man också se och höra en svensk ljudfilm från Sverge [!], nämligen Svensk filmindustris upptagning av utställningens invigning samt en av Max Fleischers flugiga tecknande [!] och ljudande farser. Och så var det bästa av programmet överståndet och huvudnumret tog vid. Det hette Miljonärernas paradis, vilket tycks vara förlagt till Miami Beach. Ett helt litet kabaretprogram är inflätat i handlingen, där förekommer pajasnummer, sång- harp- och flöjtsolo och långa rader av flickor i baddräkter och flickor i långbyxor och flickor i jag-vet-inte-vad sparkande i känd stil efter Irving Berlins efterhängsna melodier. Och nu får man se vilket som drar mest, Rolf hos Rolf eller Rolf hos Paramount eller vårvädret. G-a.

Folkets Dagblad Politiken: Astorias så gott som fullsatta premiärsalong på lördagskvällen får säkerligen utan visare tillskrivas Rolfs Hollywoodpresentation. Som var så bra gjord att man tyckte man hade personlig kontakt med denne publikgunstling par preference. Rösten distinkt och levande och en mer glatt fördomsfri och tillgänglig instruktion i en ljudfilmstudio kan man rätt gärna ej önska sig. Max Fleischers snurriga tuschupptåg med sina överraskande läten mottogs med sedvanlig munterhet. Huvudnumret ”Miljonärernas paradis” var emellertid det andefattigaste vi någonsin sett, där en dråplig komiker med f.ö. oerhörd musikalisk talang ensam räddade soppan från fullständig förintelse. E.

Ny Dag: Millionärernas paradis ingår bl.a. i Astorias program för veckan, en ljud- och talfilm, som bjuder på bilder från överklassparasiternas liv på Floridas kust, där de sannerligen inte spar på miljonerna för att fördriva sin dådlösa tillvaro. Programmet bjuder för övrigt på en trevlig talfilm, där Rolf uppträder som ciceron i Hollywood.

Nya Dagligt Allehanda: Fyra av Amerikas roligaste farshjältar och den förtjusande Mary Eaton drogo på lördagen in på Astoria med premiären på ljudfilmen ”Miljonärernas paradis”, en scenoperett, som med förvånansvärt gott resultat överflyttats till vita duken. Filmen är mättad av tokenskap från början till slut: ett par clowner arbeta hela tiden febrilt för att publiken skall ha roligt. De lyckas för det mesta mycket bra att upprätthålla munterheten och ett par gånger kunde de t.o.m. glädja sig åt uppriktigt menade applåder, nämligen vid de tillfällen då de framträdde som skickliga musici, den ene på harpa och den andra på piano. Baletterna voro legio och av övervägande god kvalitet. Mary Eaton gladde även med sin vackra röst, som tydligen är klippt och skuren för ljudfilmsupptagningar.
Huvudnumret föregicks av en överdådig Max Fleischer-film - tecknad ljudfilm - där den engelsktalande delen av publiken sjöng med av hjärtans lust med ackompanjemang från vita duken, och en lika överdådig ljudfilmsjournal från Paramount. Dessutom vevades en ljudfilmsupptagning från Ernst Rolfs besök i Hollywood. Den svenske charmören säger endast några skämtsamma ord om Amerika-resan och gör därefter en blixtrepresentation [!] av Paramounts ljudateljé. Allt som allt hade man en synnerligen glad och munter afton på Astoria.

Socialdemokraten: De båda fullsatta husen vid lördagens föreställningar på Astoria skvallrade om något extra i ljudfilmsväg. Och det var det också. Ernst Rolf med sin Tutta hade en liten sketch kallad J o r d e n r u n t , intalad och inspelad i Hollywood. Den var kort men god. Rolf berättar tydligt, distinkt och spirituellt om sin resa från kalla norden till varma södern och demonstrerar i få drag, kanske under sträng censur Paramounts ateljé. Och publiken skrattar och har roligt åt alla hans påhitt men väntar förgäves på en liten visa. ”Men den kommer, den kommer, den kommer nog en gång ska ni få se.” Ty en så lyckad talsketch öppnar nog portarna till Paramounts ateljé flera gånger. För övrigt är ljudfilmsprogrammet mycket lyckat. Max Fleischers tecknade ljudfilm och lustiga schlagerackompanjemang är briljant och lustigt gjord och tvingar publiken med på den engelska nottexten. Ett fyndigt uppslag för herrar revyfabrikanter.
Miljonärernas paradis är en farsoperett, som i sitt sammanhangslösa tillstånd, med sina galna upptåg, smekande melodier och knyckigt roliga stil håller humöret uppe. Bröderna Marx äro ju enligt reklamen Amerikas roligaste farshjältar, och det skulle man kunna tro. Genommusikaliska och upptågslystna clowner som man måste skratta åt. För att inte tala om den beundran man måste skänka deras musikaliska prestationer. Den ena virtuos på piano, den andra på klarinett och harpa. Om de inte tåla att ses och skrattas åt, så tåla de att höras.
Ljusa och näpna Mary Eaton har en vacker operettröst, som klingar ut ren och frisk i Irving Berlins sång- och njutbara ledmotiv. Och en balettrupp ger de koreografiska fröjder man väntar sig av en revybalett up to date. -rg.

Stockholms Dagblad: Sedan man hört och sett Ernst Rolfs ljudfilmssketcher på China, blev man ej förvånad över att Paramounts ”Jorden runt” visade charmören som en flott ciceron i Hollywood. Rolf är lika trevlig - trots läspande s - som på scenen och Tutta lika rar och söt. Succé… I programmet finns en pigg ljudfilmsjournal och en utmärkt rolig Max Fleischer-ljudfilm. Huvudnumret, ljudfilmen ”Millionärernas paradis” är en underlig blandning av operett, revy, fars och spex, tunt och glatt, Irving Berlins melodier äro angenäma. Mary Eaton sjunger inte illa, och av de fyra judiska spektakelmakarna Marx roar åtminstone en med grotesk humor à la Calle Hagman. Han blev också genast populär. A. Lbk.

Stockholmstidningen: Astoria har fått ett säreget program. När man går hem har man känslan av att ha haft rätt roligt, fast man har svårt att fatta orsaken till denna förnöjelse.
Först och främst: Varför visas den lilla Rolffilmen ”Jorden runt”, som inte handlar om någon resa jorden runt? Filmen är tydligen ett ”prov utan värde”, tänkt som eventuell inledning till en större amerikansk film med Rolf i. Men Rolf är inte med i ”Millionärernas paradis” och motivet varför ”Jorden runt” visas på Astoria är grumligt. Filmen utgör ett kort kåserande föredrag av Rolf med pekpinne i handen och geografikarta på väggen. Han säger några skämtsamma ord om Amerikaresan och presenterar i ännu kortare ord Paramounts ljudateljéer. Filmstumpen lär enligt uppgift ha varit längre i Amerika, men Rolfs tal skall ej ha varit ”ja, ja och nej, nej” utan betydligt mera ingående: särskilt när det gällde Hollywoods kvinnliga skönheter. Det ingående talet måste klippas bort i Sweden. Enligt uppgift.
Astorias huvudnummer ”Millionärernas paradis” är besynnerligt, så besynnerligt, att det undandrar sig kritik. Filmen hör ej till de nyaste och består tydligen i en scenoperett direkt överflyttad till vita duken. Den är så dum att dummare finns inte. Men just genom sin fabulösa dumhet blir den rolig. Några clowner äro med och härja och de äro stundtals utomordentliga. Exempelvis när de spela solo på harpa och piano, eller när de parodiera Carmens Toreadorvisa med orden:
- Jag har funnit min skjorta!
Jag har funnit min skjorta!
Rekord i fjolligheter. Men även sådana rekord ha sin charm. E.H.

Svenska Dagbladet: Man har inte lätt att orientera sig i de nya ljudfilmerna personförteckningar. Idel okända namn, idel nya förmågor både i operetter och revyer. ”Millionärernas paradis” är ett sådant opus, som uppbäres av enbart nykläckta talanger – möjligen med undantag av Mary Eaton. Här förmedlas bekantskapen med 4 Marx Brothers, varav recensenten blott kunde upptäcka två. Dessa bägge besitta en explosionskomik, som har en hel del saftigt spexlynne i sig. Vidare äga deras upptåg i alla synnerhet det originellas charm, vilket premiärpubliken yttrade sin högljudda belåtenhet över. Filmen kallas farsoperett, men är mera fars än operett. Flängandet och springandet i dörrar är en gammal företeelse både på scen och i svunna tiders Mack Sennet-farser. Då det nu förekommer igen, hälsas det med glädje och rörelse. Annars saknar man musik och pigga baletter och som vanligt pratas det för mycket och sjungs för litet.
Ernst Rolf var själv nere på Astorias sjuföreställning och kontrollerade ljudet i sin inledande sketch. Det lät också alldeles ypperligt, och det var en sann lisa att höra svenska talas från duken. Rolf har fattat conférencieryrket på amerikanskt sätt och han har sagt sina saker älskvärt och sympatiskt. Men vi svenskar se hellre att det utövas mer raljant.
Även Tutta hjälpte till i sketchen, och för övrigt roade Max Fleischers festliga skämtteckning med ackompanjerande ljudeffekter. Siglon