ENSAMSTÅENDE
SKRATTANDE HERRE
av Lars Olsson
Nummer två i Kungl. bibliotekets samling av tidningsurklipp (TU 2) är en pappkartong med oordnade tidningsurklipp, som med kataloglappens ord innehåller ”Anekdoter och kuriosa m.m.” härstammande från AHLSTRAND, Johan August, 1822-1896. Med största sannolikhet har klippen tagits till vara i Ahlstrands kvarlåtenskap av den yngre kollegan, sedermera riksbibliotekarien, Erik Dahlgren.
Johan August Ahlstrand, med tilltalsnamnet August, tjänstgjorde i Kungl. biblioteket (KB) under tiden 1848-1878 och hörde till dem som under G.E. Klemmings ledning utvecklade KB till modernt nationalbibliotek. Tjänsten i KB förenade han med tjänsten som Vetenskapsakademiens bibliotekarie. Sedan han 1878 pensionerat sig från KB ägnade han sig fram till 1893 uteslutande åt Vetenskapsakademiens bibliotek.
Han berättade gärna roliga historier.
Arten av Ahlstrands roliga historier framgår av urklippen i kapseln TU 2. De ca 550 klippen består till övervägande del av anekdoter och andra lustigheter, medan ett sextiotal utgöres av annat som Ahlstrand varit intresserad av. De flesta är odaterade och saknar uppgift om varifrån de härstammar. Att Ahlstrand med sitt pedantiska sinnelag försummade att anteckna tidningens namn jämte datum visar att han betraktade klippen som förbrukningsvara. Några klipp som verkar ha haft mer bestående värde för honom är daterade, exempelvis fyra klipp om Vegas mottagande i Stockholm 1880. Alla människor intresserade sig för Vega, men Ahlstrand kanske speciellt. Han var nämligen bekant med Vegaexpeditionens ledare Nordenskiöld från Vetenskapsakademien. Nordenskiöld visade sin tacksamhet mot Ahlstrand för hans hjälpsamhet i biblioteket genom att ge en plats på Spetsbergen namnet Kap Ahlstrand. Att den frejdade upptäcktsresanden var slarvig med sina boklån hade dock Ahlstrand svårt att komma över.
Av de få daterade klippen kan man se att de tidsmässigt spänner över drygt ett halvsekel, från 1841 till 1896, då Ahlstrand avled. Av 72 påträffade klipp försedda med datum är 4 st. från 1840-talet, 3 st. från 1850-talet, 3 st. från 1860-talet, 10 st. från 1870-talet, 22 st. från 1880-talet och 30 st. från 1890-talet. Förhållandevis många är alltså tillkomna mot slutet av Ahlstrands liv. Samma tidsmässiga proportioner verkar gälla för de odaterade klippen. Kanske blev Ahlstrand en flitigare klippare med åren, men det troligaste är att de flesta av hans äldre klipp helt enkelt inte finns kvar.
Tidningar och tidskrifter som vi av klippens påskrifter kan se finnas representerade i samlingen är Blekingeposten, Budkaflen, Carlshamns Tidning, Dagens Nyheter, Figaro, Filipstads Tidning, Freja, Götheborgs Tidningar, Kapten Puff, Kasper, Nu : Damernas Tidning, Smålands Allehanda, Smålandsposten, Stockholms Dagblad, Svenska Dagbladet, Tiden samt danska Politiken (ett klipp) och franska Le Figaro (ett klipp).
Bland klippen ligger också några enstaka papperslappar med roligheter avskrivna för hand.
Om man gör ett försök att ordna den oordnade samlingen, urskiljer man ett antal ämneskategorier.
Kvinnor
Om kvinnor handlar 109 klipp, om kärlek, kurtis, kyssar m.m. handlar 16 klipp och om giftermål, äktenskap och familjeförhållanden 35 klipp, tillsammans 159 klipp. Om vi lägger till en artikelserie i fem avsnitt om skönhetsmedel är vi uppe i 165 klipp, d.v.s. att kvinnor är samlingens största ämneskategori. Därtill kommer att skämt om kvinnor också förekommer i klipp som kan räknas in i någon annan kategori. I Ahlstrands skämtvärld är kvinnorna falska, fåfänga och beräknande, och äktenskapet är en fälla för den stackars mannen. Anekdoterna bildar ett rönnbärsfilosofiskt system med vars hjälp Ahlstrand både för sig själv och andra döljer sin längtan efter ett eget familjeliv. Att han led av ensamheten vet vi genom hans minnestecknare Erik Dahlgren.
Från skolan. Läraren. Nu, barn, skal jag ge er en gåta att lösa. Hvad är detta, då man är ung längtar man efter det, och då man har det, tycker man icke om det?
Petter. Det vet jag, herr magister!
Läraren. Säg ut då, Petter!
Petter. En hustru.
Läraren. Hvem har sagt dig det?
Petter. Min far.
Läraren. Ja, det är mycket
riktigt, det är sannt, men jag menade egentligen ålderdomen.
En qvinnokännare. Unga baron X gjorde nyligen med sin fästmö ett besök hos sin blinde farbror.
- Den unga damen har mycket vackra tänder, sade den blinde då de besökande aflägsnat sig.
- Hur kan ni veta det? Frågade förvånad en närvarande vän.
- Hon skrattade ju oupphörligt, sade den blinde.
Fruntimmersmiddag.
Brynta grisetter med fläckkorf.
Coquetter med sötsur mine sauce,
Sqvallertungor med skarp sauce,
Hönssoppa med friserad näbbgädda,
A la daube på gås med krimskrams,
Friserad hönshjerna med kapris,
Kalkon à la mode,
Créme à la sliddersladder,
Hjerta med glace.
Program till taffelmusiken.
Gåsmarsch,
Ourverture till enfalden,
Krångelpolka,
Aria ur de Pratsjuka,
Hönsgalopp,
Aria och final ur ondsinta hustrun.
Det finns inga skabrösa anekdoter i samlingen, vare sig utklippta eller upptecknade.
.
Språket och litteraturen
Efter kategorin kvinnor kommer en stor kategori som återspeglar ett stort intresse för språk och litteratur. Det rör sig om språkliga lustigheter (förvisso också om kvinnor) - charader, gåtor, ordlekar, groteska formuleringar och felstavningar, 95 klipp. Hit kan också räknas 22 klipp med komiska dikter. Tillsammans blir det 117 klipp.
Namnförändring. - Hvad heter du min lilla flicka?
- Emma!
- Har du inte något mera namn?
- Jo, pappa kallar mig för Ebba ibland.
- När gör han det då?
- Hvar gång han har snufva!
Gåta. Fredrik den store säges en gång hafva sändt Voltaire ett bjudningskort af följande utseende:
P à ci
un Sans
hvarpå den franske skalden sände följande svar:
G.a.
Lösningn är följande : un sous p (en under p) à Sanssouci (en supé på Sanssouci, konungens favoritslott). Svaret är G (uttaladt sche) grand, a petit (stort G, litet a) betyder j’ai grand appétit (jag är mycket hungrig).
Djerf witz. Hr Pettersson:
- Om du blir stucken i hufvudet af ett bi, är det en hufvudsak eller en bisak?
Herr Andersson:
- Hm, hm, det är en hufvudsak för mig, men en bisak för biet.
Klassisk teateraffisch. Kristianstadsbladet meddelade häromdagen följande klassiska teateraffisch, hvartill originalet anträffades vid någon marknadsplats inom länet:
Afich - - -
Underteknad vilken utgifver några teater pjäsar som består i 5 akter - vilken De 1 akten är oxhandlaren från småland Den 2 kamrer tuting Den 3 akten jönsens äfventyr i spanjen Den 4 akten skomakar plogg Med sin unga och högmodiga hustru samt lydiga och oskyldiga Dotter - Den 5 akten balätt Dansning - Priserna ärro för sittande platserna 16 skilling och för stående 12 skilling samt 6 skilling för Barn - Spektaklet börjas klockan ½ 7 äftermid. Och slutas klockan ett bubliken får Dansa emälan varje akt - och äfter spektaklett får Dom Dansa så länge som behagas - spektaklet sker i Falks hus utom söder.
C.A. Anderson från Calsam - söndagen Den 20 Januari 1867.
(DN 30/1 1867)
Teater.
Utti dag Måndagen 12 Aprill
kåmer At Bli in stor Förevisning
1. Stor Trålöriteater.
2. Yumnastik. Och Ballanseringar.
3. Klotkastnin.
4. dansning gönnom Tåg.
5. inndiandanser. Och, neger danser kåmer At Utföras.
6. Det svåra företaget Till At Eta Eld, evenså den skickliga kastningen Utti. Filliadellfia.
7. harklesstyrka utföres.
8. Samt tillsluts Pantomin och kråpsbrytningar.
Billjetten kåstar 25 Öre Pärson.
Börjas klåkan 8 Utti Afton.
Lokalen är i högby Lonholmen.
C.Y. Palm. ( DN 15/5 1880)
Man föreställer sig att sådana felstavningar var alldeles särskilt perverst njutningsfulla för just Ahlstrand, som inte kunde tolerera det allra minsta fel.
- Kypare, en portion Staf-fel!
- Det ha vi inga.
- Hvarför stå sådana jemt på matsedeln då?
Bland komiska dikter dominerar en serie parodier på Fritiofs saga kallade Ur Fridtjocks Saga av signaturen H.K. i Figaro 1895. Nedanstående, från den 13/4, var den första i serien.
Kamrerbalk
Nu han rullade kring uppå gator och torg
och hans svett uti störtfloder rann.
För eunucker och likar ”Hvad Struntnytt” han
skref;
vill du höra en smakbit? Välan: -
Ej till Lundberg vi gå, der ej supa vi må,
uti Sveasal fiender bo!
Nej vi gynne blott Berns och vi qväde dess lof,
Riddar Meissner vi sväre vår tro!
”Ett par trappsteg allenast från Berns leda ut,
och från Blanchs ingen trapp, blott en dörr…
Det är bäst! - Har du mod, gå till Sveasaln upp,
men ack! jag…ja, jag gjorde det förr!
”Men när Lundberg blef arg, utför trappan jag for,
och väl aldrig jag får mig revanche!
Låt det gå, låt det gå! - tar man stryk är man feg;
jag tog stryk ej - gick hellre till Blanch!
”Mö är fridlyst för mig: hvartill tjäna de väl,
då jag icke ens tubba förmår
till ”artister” åt Berns ifrån Lundberg en själ -
endast speord och respass jag får!
”Vin är rasande godt, och du tära det må,
men dock blott om rätt billigt det är -
och på fastlandet helst, ty på Gotland, för fan!
gör ett rus att åt skogen det bär….
”Om I viljen, godt folk, porträtterar jag Er
(för en krischa blott) uti min strunt.
Ja, befallen blott I! - jag är slaf af min vinst,
ty en slant nog behöfs för ”Hvad Strunt”!
”Stryk må tagas och ges paraplyiter blott -
huru starkt än, beklaga ej dig!’
(Majestätet dock Själft paraplyet ej för,
åt lakejerna lemnar han mig.)
Nu ges Figaro ut, och då vankas det smörj!
Men ack! Lyckligtvis andligen blott!
Och hvad rör mig väl det , ty min ”ande” till skydd
har den yppersta klothamn jag fått…
”Får du stryk, så var nöjd! Du ej klaga dock må -
jag väl klagat, vann medhåll dock ej!
Stryk är somligas lott - kalla icke på hjälp,
ty ack! Också kolleger ge nej!
”Spark är Ho*kamrers lott - och den hedrar sin man,
hvar och när den än tilldelas må.
Och en struntredaktör - ja, jag känner det nog -
har ej heller just annat att få!
Så ”Hvad Struntnytt” han skref, och hvar onsdag hans blad
sändes gratis kring rike och land.
Och dess like ej fanns, ty, om sömnlös man var,
fick man sömn med ”Hvad strunt” i sin hand.
Men han själf satt vid Kungsträdgårdsgatan så mörk,
från sin vindskupa blickande ned:
”Ja, dernere är krog - der trifs glädjen kanske,
men ack! jag är vid världen snart led!
”Är nu Jörgen mig vred - paraplyt då grip till!
Jag vill falla, om så är bestämdt!
Men på Brunkeberg dväljs han, ger Figaro ut,
som förhånar ”Hvad Struntnytt” alltjämnt” -
Dock när onsdagen gryr, är han färdig igen
liksom Sérimner, Valhallas galt!
På hans panna står kallsvett (ger Kôrsner kredit?)
och med struntnytt fylls spalt efter spalt….
Icke så få dagsaktuella anspelningar går naturligtvis en sentida läsare förbi, men vi vet att Fridtjock med tillnamnet Klothamn var Figaroredaktören Jörgens benämning på publicistkollegan Frithiof Cronhamn, som var liten och rund, hade titeln hovkamrerare och utgav tidningen Hvad nytt från Stockholm.
Ett par andra Tegnérparodier ur samma tidning har rubriken Gamla vänner i ny drägt. Ahlstrand har naturligtvis fäst sig vid dikterna för att han tyckte att de var roliga, men helt säkert också för att han dyrkade Esaias Tegnér (en dyrkan som också kom kollegan Elof Tegnér till godo). Esaias Tegnér hade nämligen i sin egenskap av biskop i Växjö varit chef över Ahlstrands far, domprosten Anders Gustaf Ahlstrand, och sonen bevarade många ljusa barndomsminnen av den berömde biskopen.
Ordspråk
Nästföljande kategori är tänkespråk, ordspråk, goda råd och levnadsregler = ca 30 klipp,
exempelvis följande, som kunde vara Ahlstrands eget valspråk:
Öfverläggning gör öfverlägsen.
Kvicka repliker
Efter ordspråken följer kategorin kvicka eller i varje fall snabba repliker med 21 klipp:
Som du och jag. Hr Petterson frågar sin toddyvän Anderson:
- Hör du jag läste i tidningen i dag om i d i o t e r . Äro de menniskor också?
- Ja visst, bror Petterson. Menniskor som du och jag.
Barn
Arton klipp utgöres av barnhistorier.
Våra småttingar. Mamma:
- Hör du, lilla Kajsa, gå till slagtaren och se efter om han har grisfötter!
Lillan går och kommer tillbaka.
- Nå, hade han några?
- Det vet jag inte, för han hade stöflar på sig.
Övriga klipp uppgår till ca 200 och rör skiftande ämnesområden.
Medicin
Under rubriken medicin kan man inordna 17 klipp, däribland de ovannämnda fem om skönhetsmedel. Det är här heller inte fråga om roliga historier utan artiklar som ”När lyckas och när misslyckas en bad- eller brunnskur?”, ”Mot influensan”, ”Medel mot hicka” eller:
Läkareråd. Kostnadsfria svar till Stockholms-Tidningens prenumeranter.
1504. A [!?] - . Utan att få se Eder hudsjukdom kan jag icke gifva Eder något råd.
Bland läkarråden hittar man också klippsamlingens enda omnämnande av kärlekslivets fysiska teknikaliteter - på latin, annars hade det nog inte gått att trycka: Jag kan icke gifva Eder annat råd än det van Swieten af liknande anledning gaf: ego vero censeo,
vulvam ante - diutius esse titillandam.
Alkohol
(16 klipp)
Det förändrar saken. En gammal torrolig vestgötapatron hade vari ute och rumlat en afton. Dagen derpå träffade han en af deltagarne i kalaset som frågade:
- Nå, farbror kom ordentligt hem i går?
- Stöfla’ ramla’ omkull.
- Det gjorde väl ingenting.
- Dummer, ja va’ i dom.
Präster och religion
Ahlstrand var ju prästson: 13 klipp.
En procession af prester. I Amerika äro de s.k. koskraporna på lokomotiven mycket nödvändiga, ty ytterst få jernvägar äro inhägnade. Men det är icke alltid kor och annan boskap de inskränka sig till att fånga, hvilket kan inses af följande. Vidpass ett halftjog baptistprester badade en vacker afton i närheten af en jernbana, men som gräset var mycket vått lade de sina kläder öfver sjelfva skenorna. Under det de förfriskade sig i badet kom plötsligt ett bantåg rusande och koskraporna förde alla kläderna åt Kansas till. Allt som blef qvar var ett par glasögon och ett paraply. Senare på aftonen sågs ett tåg af ljusa skepnader röra sig fram öfver fältet. Den främste bar ett paraply.
En afskedspredikan. En prest tog afsked af sin församling med följande ord: ”Mine käre åhörare! Då jag i dag tager afsked af Er utan synnerligt vemod, är det af tre skäl: I älsken mig icke, I älsken icke hvarandra, och Herren Gud älskar icke heller Eder. Om I älskaden mig, haden I icke narrat mig på de mig tillkommande offren i tvenne år. Om I älskaden hvarandra, vore det väl icke så få bröllop här i socknen, som det är, och om Gud älskade Eder, skulle han nog låta flere af Eder dö, så att jag kunde läsa några vackra böner för Eder och förtjena på begrafningar. Men nu är det bara elände!”
Arbetsliv
Tidigare publicerat i : Karin med banden : personlig festskrift tillägnad Karin Wijkström av vännerna på KB med anledning av hennes pensionering: 1 juni 2007. Sthlm 2007.
G.E. Klemming och J.A. Ahlstrand var bästa vänner och kom samtidigt till Kungl. biblioteket. De förenades i sitt enorma intresse för boksamlande, ett intresse som Klemming behöll livet ut men Ahlstrand snart förlorade. Efter några år förvandlades de båda herrarnas vänskap till bitter fiendskap. Dörren till Klemmings gamla chefsrum i KB finns bevarad som monument över fiendskapen. I övre delen av dörren har Klemming låtit såga upp en lucka för att kunna upprätthålla nödvändig tjänstekommunikation med Ahlstrand utan att behöva se honom. Luckan kan dock knappast ha haft denna funktion i mer än ett halvår, eftersom Ahlstrand lämnade KB under bibliotekets första verksamhetsår i den nuvarande biblioteksbyggnaden.
Den legendariska dörren fanns kvar på sin ursprungliga plats fram till KB:s ombyggnad på 1990-talet. Då flyttades den till sin nuvarande plats mellan riksbibliotekariens sekretariat och hisshallen därutanför.
Ahlstrand var en betydande biblioteksman med ett vittomfattande vetande, som han frikostigt delade med sig av till kolleger och låntagare. Han tycks ha varit en hyperkänslig man med sinne för konst, litteratur, musik och medmänniskornas inre. Klemming och Ahlstrand kompletterade varandra. Medan Klemming byggde upp KB:s svenska samling, hade Ahlstrand hand om den utländska samlingen och skötte därutöver många av de praktiska och utåtriktade biblioteksbestyren. Kanske är det just Ahlstrand som biblioteket har att tacka för tillkomsten av sin lappkatalog i början av 1860-talet. I alla händelser lär Ahlstrand ha varit den som behärskade katalogreglerna bäst. Överhuvudtaget behärskade han alla regler bäst, och han gjorde också sitt bästa för att lära ut dem till yngre kolleger. Därvid kunde han vara oerhört vänlig, men han var också pedantisk och kunde få ett raseriutbrott om någon gjorde något litet fel. Det praktiska i hans läggning hämmades ofta av hans perfektionism. Han övervägde allting mycket noga, och om ett arbete inte kunde utföras perfekt lät han det hellre förbli ogjort. Mot slutet av sitt yrkesliv i Vetenskapsakademiens bibliotek fick han ingenting alls ur händerna, och akademien tvingades därför förmå honom att begära avsked från sin tjänst.
August Ahlstrand gick under benämningen ”lille Ahlstrand”, Han var nämligen extremt liten till växten. Det gjorde honom komplexfylld och snarstucken och fick ofta hans lättsamma sätt att plötsligt gå i baklås. Han trivdes förträffligt i damsällskap men förblev ogift, och hans förhållande till det motsatta könet var omvittnat platoniskt. Hans manliga vänner var få men desto trognare.
Den legendariska dörren fanns kvar på sin ursprungliga plats fram till KB:s ombyggnad på 1990-talet. Då flyttades den till sin nuvarande plats mellan riksbibliotekariens sekretariat och hisshallen därutanför.
Ahlstrand var en betydande biblioteksman med ett vittomfattande vetande, som han frikostigt delade med sig av till kolleger och låntagare. Han tycks ha varit en hyperkänslig man med sinne för konst, litteratur, musik och medmänniskornas inre. Klemming och Ahlstrand kompletterade varandra. Medan Klemming byggde upp KB:s svenska samling, hade Ahlstrand hand om den utländska samlingen och skötte därutöver många av de praktiska och utåtriktade biblioteksbestyren. Kanske är det just Ahlstrand som biblioteket har att tacka för tillkomsten av sin lappkatalog i början av 1860-talet. I alla händelser lär Ahlstrand ha varit den som behärskade katalogreglerna bäst. Överhuvudtaget behärskade han alla regler bäst, och han gjorde också sitt bästa för att lära ut dem till yngre kolleger. Därvid kunde han vara oerhört vänlig, men han var också pedantisk och kunde få ett raseriutbrott om någon gjorde något litet fel. Det praktiska i hans läggning hämmades ofta av hans perfektionism. Han övervägde allting mycket noga, och om ett arbete inte kunde utföras perfekt lät han det hellre förbli ogjort. Mot slutet av sitt yrkesliv i Vetenskapsakademiens bibliotek fick han ingenting alls ur händerna, och akademien tvingades därför förmå honom att begära avsked från sin tjänst.
August Ahlstrand gick under benämningen ”lille Ahlstrand”, Han var nämligen extremt liten till växten. Det gjorde honom komplexfylld och snarstucken och fick ofta hans lättsamma sätt att plötsligt gå i baklås. Han trivdes förträffligt i damsällskap men förblev ogift, och hans förhållande till det motsatta könet var omvittnat platoniskt. Hans manliga vänner var få men desto trognare.
Han berättade gärna roliga historier.
Arten av Ahlstrands roliga historier framgår av urklippen i kapseln TU 2. De ca 550 klippen består till övervägande del av anekdoter och andra lustigheter, medan ett sextiotal utgöres av annat som Ahlstrand varit intresserad av. De flesta är odaterade och saknar uppgift om varifrån de härstammar. Att Ahlstrand med sitt pedantiska sinnelag försummade att anteckna tidningens namn jämte datum visar att han betraktade klippen som förbrukningsvara. Några klipp som verkar ha haft mer bestående värde för honom är daterade, exempelvis fyra klipp om Vegas mottagande i Stockholm 1880. Alla människor intresserade sig för Vega, men Ahlstrand kanske speciellt. Han var nämligen bekant med Vegaexpeditionens ledare Nordenskiöld från Vetenskapsakademien. Nordenskiöld visade sin tacksamhet mot Ahlstrand för hans hjälpsamhet i biblioteket genom att ge en plats på Spetsbergen namnet Kap Ahlstrand. Att den frejdade upptäcktsresanden var slarvig med sina boklån hade dock Ahlstrand svårt att komma över.
Av de få daterade klippen kan man se att de tidsmässigt spänner över drygt ett halvsekel, från 1841 till 1896, då Ahlstrand avled. Av 72 påträffade klipp försedda med datum är 4 st. från 1840-talet, 3 st. från 1850-talet, 3 st. från 1860-talet, 10 st. från 1870-talet, 22 st. från 1880-talet och 30 st. från 1890-talet. Förhållandevis många är alltså tillkomna mot slutet av Ahlstrands liv. Samma tidsmässiga proportioner verkar gälla för de odaterade klippen. Kanske blev Ahlstrand en flitigare klippare med åren, men det troligaste är att de flesta av hans äldre klipp helt enkelt inte finns kvar.
Tidningar och tidskrifter som vi av klippens påskrifter kan se finnas representerade i samlingen är Blekingeposten, Budkaflen, Carlshamns Tidning, Dagens Nyheter, Figaro, Filipstads Tidning, Freja, Götheborgs Tidningar, Kapten Puff, Kasper, Nu : Damernas Tidning, Smålands Allehanda, Smålandsposten, Stockholms Dagblad, Svenska Dagbladet, Tiden samt danska Politiken (ett klipp) och franska Le Figaro (ett klipp).
Bland klippen ligger också några enstaka papperslappar med roligheter avskrivna för hand.
Om man gör ett försök att ordna den oordnade samlingen, urskiljer man ett antal ämneskategorier.
Kvinnor
Om kvinnor handlar 109 klipp, om kärlek, kurtis, kyssar m.m. handlar 16 klipp och om giftermål, äktenskap och familjeförhållanden 35 klipp, tillsammans 159 klipp. Om vi lägger till en artikelserie i fem avsnitt om skönhetsmedel är vi uppe i 165 klipp, d.v.s. att kvinnor är samlingens största ämneskategori. Därtill kommer att skämt om kvinnor också förekommer i klipp som kan räknas in i någon annan kategori. I Ahlstrands skämtvärld är kvinnorna falska, fåfänga och beräknande, och äktenskapet är en fälla för den stackars mannen. Anekdoterna bildar ett rönnbärsfilosofiskt system med vars hjälp Ahlstrand både för sig själv och andra döljer sin längtan efter ett eget familjeliv. Att han led av ensamheten vet vi genom hans minnestecknare Erik Dahlgren.
Från skolan. Läraren. Nu, barn, skal jag ge er en gåta att lösa. Hvad är detta, då man är ung längtar man efter det, och då man har det, tycker man icke om det?
Petter. Det vet jag, herr magister!
Läraren. Säg ut då, Petter!
Petter. En hustru.
Läraren. Hvem har sagt dig det?
Petter. Min far.
Läraren. Ja, det är mycket
riktigt, det är sannt, men jag menade egentligen ålderdomen.
En qvinnokännare. Unga baron X gjorde nyligen med sin fästmö ett besök hos sin blinde farbror.
- Den unga damen har mycket vackra tänder, sade den blinde då de besökande aflägsnat sig.
- Hur kan ni veta det? Frågade förvånad en närvarande vän.
- Hon skrattade ju oupphörligt, sade den blinde.
Fruntimmersmiddag.
Brynta grisetter med fläckkorf.
Coquetter med sötsur mine sauce,
Sqvallertungor med skarp sauce,
Hönssoppa med friserad näbbgädda,
A la daube på gås med krimskrams,
Friserad hönshjerna med kapris,
Kalkon à la mode,
Créme à la sliddersladder,
Hjerta med glace.
Program till taffelmusiken.
Gåsmarsch,
Ourverture till enfalden,
Krångelpolka,
Aria ur de Pratsjuka,
Hönsgalopp,
Aria och final ur ondsinta hustrun.
Det finns inga skabrösa anekdoter i samlingen, vare sig utklippta eller upptecknade.
.
Språket och litteraturen
Efter kategorin kvinnor kommer en stor kategori som återspeglar ett stort intresse för språk och litteratur. Det rör sig om språkliga lustigheter (förvisso också om kvinnor) - charader, gåtor, ordlekar, groteska formuleringar och felstavningar, 95 klipp. Hit kan också räknas 22 klipp med komiska dikter. Tillsammans blir det 117 klipp.
Namnförändring. - Hvad heter du min lilla flicka?
- Emma!
- Har du inte något mera namn?
- Jo, pappa kallar mig för Ebba ibland.
- När gör han det då?
- Hvar gång han har snufva!
Gåta. Fredrik den store säges en gång hafva sändt Voltaire ett bjudningskort af följande utseende:
P à ci
un Sans
hvarpå den franske skalden sände följande svar:
G.a.
Lösningn är följande : un sous p (en under p) à Sanssouci (en supé på Sanssouci, konungens favoritslott). Svaret är G (uttaladt sche) grand, a petit (stort G, litet a) betyder j’ai grand appétit (jag är mycket hungrig).
Djerf witz. Hr Pettersson:
- Om du blir stucken i hufvudet af ett bi, är det en hufvudsak eller en bisak?
Herr Andersson:
- Hm, hm, det är en hufvudsak för mig, men en bisak för biet.
Klassisk teateraffisch. Kristianstadsbladet meddelade häromdagen följande klassiska teateraffisch, hvartill originalet anträffades vid någon marknadsplats inom länet:
Afich - - -
Underteknad vilken utgifver några teater pjäsar som består i 5 akter - vilken De 1 akten är oxhandlaren från småland Den 2 kamrer tuting Den 3 akten jönsens äfventyr i spanjen Den 4 akten skomakar plogg Med sin unga och högmodiga hustru samt lydiga och oskyldiga Dotter - Den 5 akten balätt Dansning - Priserna ärro för sittande platserna 16 skilling och för stående 12 skilling samt 6 skilling för Barn - Spektaklet börjas klockan ½ 7 äftermid. Och slutas klockan ett bubliken får Dansa emälan varje akt - och äfter spektaklett får Dom Dansa så länge som behagas - spektaklet sker i Falks hus utom söder.
C.A. Anderson från Calsam - söndagen Den 20 Januari 1867.
(DN 30/1 1867)
Teater.
Utti dag Måndagen 12 Aprill
kåmer At Bli in stor Förevisning
1. Stor Trålöriteater.
2. Yumnastik. Och Ballanseringar.
3. Klotkastnin.
4. dansning gönnom Tåg.
5. inndiandanser. Och, neger danser kåmer At Utföras.
6. Det svåra företaget Till At Eta Eld, evenså den skickliga kastningen Utti. Filliadellfia.
7. harklesstyrka utföres.
8. Samt tillsluts Pantomin och kråpsbrytningar.
Billjetten kåstar 25 Öre Pärson.
Börjas klåkan 8 Utti Afton.
Lokalen är i högby Lonholmen.
C.Y. Palm. ( DN 15/5 1880)
Man föreställer sig att sådana felstavningar var alldeles särskilt perverst njutningsfulla för just Ahlstrand, som inte kunde tolerera det allra minsta fel.
- Kypare, en portion Staf-fel!
- Det ha vi inga.
- Hvarför stå sådana jemt på matsedeln då?
Bland komiska dikter dominerar en serie parodier på Fritiofs saga kallade Ur Fridtjocks Saga av signaturen H.K. i Figaro 1895. Nedanstående, från den 13/4, var den första i serien.
Kamrerbalk
Nu han rullade kring uppå gator och torg
och hans svett uti störtfloder rann.
För eunucker och likar ”Hvad Struntnytt” han
skref;
vill du höra en smakbit? Välan: -
Ej till Lundberg vi gå, der ej supa vi må,
uti Sveasal fiender bo!
Nej vi gynne blott Berns och vi qväde dess lof,
Riddar Meissner vi sväre vår tro!
”Ett par trappsteg allenast från Berns leda ut,
och från Blanchs ingen trapp, blott en dörr…
Det är bäst! - Har du mod, gå till Sveasaln upp,
men ack! jag…ja, jag gjorde det förr!
”Men när Lundberg blef arg, utför trappan jag for,
och väl aldrig jag får mig revanche!
Låt det gå, låt det gå! - tar man stryk är man feg;
jag tog stryk ej - gick hellre till Blanch!
”Mö är fridlyst för mig: hvartill tjäna de väl,
då jag icke ens tubba förmår
till ”artister” åt Berns ifrån Lundberg en själ -
endast speord och respass jag får!
”Vin är rasande godt, och du tära det må,
men dock blott om rätt billigt det är -
och på fastlandet helst, ty på Gotland, för fan!
gör ett rus att åt skogen det bär….
”Om I viljen, godt folk, porträtterar jag Er
(för en krischa blott) uti min strunt.
Ja, befallen blott I! - jag är slaf af min vinst,
ty en slant nog behöfs för ”Hvad Strunt”!
”Stryk må tagas och ges paraplyiter blott -
huru starkt än, beklaga ej dig!’
(Majestätet dock Själft paraplyet ej för,
åt lakejerna lemnar han mig.)
Nu ges Figaro ut, och då vankas det smörj!
Men ack! Lyckligtvis andligen blott!
Och hvad rör mig väl det , ty min ”ande” till skydd
har den yppersta klothamn jag fått…
”Får du stryk, så var nöjd! Du ej klaga dock må -
jag väl klagat, vann medhåll dock ej!
Stryk är somligas lott - kalla icke på hjälp,
ty ack! Också kolleger ge nej!
”Spark är Ho*kamrers lott - och den hedrar sin man,
hvar och när den än tilldelas må.
Och en struntredaktör - ja, jag känner det nog -
har ej heller just annat att få!
Så ”Hvad Struntnytt” han skref, och hvar onsdag hans blad
sändes gratis kring rike och land.
Och dess like ej fanns, ty, om sömnlös man var,
fick man sömn med ”Hvad strunt” i sin hand.
Men han själf satt vid Kungsträdgårdsgatan så mörk,
från sin vindskupa blickande ned:
”Ja, dernere är krog - der trifs glädjen kanske,
men ack! jag är vid världen snart led!
”Är nu Jörgen mig vred - paraplyt då grip till!
Jag vill falla, om så är bestämdt!
Men på Brunkeberg dväljs han, ger Figaro ut,
som förhånar ”Hvad Struntnytt” alltjämnt” -
Dock när onsdagen gryr, är han färdig igen
liksom Sérimner, Valhallas galt!
På hans panna står kallsvett (ger Kôrsner kredit?)
och med struntnytt fylls spalt efter spalt….
Icke så få dagsaktuella anspelningar går naturligtvis en sentida läsare förbi, men vi vet att Fridtjock med tillnamnet Klothamn var Figaroredaktören Jörgens benämning på publicistkollegan Frithiof Cronhamn, som var liten och rund, hade titeln hovkamrerare och utgav tidningen Hvad nytt från Stockholm.
Ett par andra Tegnérparodier ur samma tidning har rubriken Gamla vänner i ny drägt. Ahlstrand har naturligtvis fäst sig vid dikterna för att han tyckte att de var roliga, men helt säkert också för att han dyrkade Esaias Tegnér (en dyrkan som också kom kollegan Elof Tegnér till godo). Esaias Tegnér hade nämligen i sin egenskap av biskop i Växjö varit chef över Ahlstrands far, domprosten Anders Gustaf Ahlstrand, och sonen bevarade många ljusa barndomsminnen av den berömde biskopen.
Ordspråk
Nästföljande kategori är tänkespråk, ordspråk, goda råd och levnadsregler = ca 30 klipp,
exempelvis följande, som kunde vara Ahlstrands eget valspråk:
Öfverläggning gör öfverlägsen.
Kvicka repliker
Efter ordspråken följer kategorin kvicka eller i varje fall snabba repliker med 21 klipp:
Som du och jag. Hr Petterson frågar sin toddyvän Anderson:
- Hör du jag läste i tidningen i dag om i d i o t e r . Äro de menniskor också?
- Ja visst, bror Petterson. Menniskor som du och jag.
Barn
Arton klipp utgöres av barnhistorier.
Våra småttingar. Mamma:
- Hör du, lilla Kajsa, gå till slagtaren och se efter om han har grisfötter!
Lillan går och kommer tillbaka.
- Nå, hade han några?
- Det vet jag inte, för han hade stöflar på sig.
Övriga klipp uppgår till ca 200 och rör skiftande ämnesområden.
Medicin
Under rubriken medicin kan man inordna 17 klipp, däribland de ovannämnda fem om skönhetsmedel. Det är här heller inte fråga om roliga historier utan artiklar som ”När lyckas och när misslyckas en bad- eller brunnskur?”, ”Mot influensan”, ”Medel mot hicka” eller:
Läkareråd. Kostnadsfria svar till Stockholms-Tidningens prenumeranter.
1504. A [!?] - . Utan att få se Eder hudsjukdom kan jag icke gifva Eder något råd.
Bland läkarråden hittar man också klippsamlingens enda omnämnande av kärlekslivets fysiska teknikaliteter - på latin, annars hade det nog inte gått att trycka: Jag kan icke gifva Eder annat råd än det van Swieten af liknande anledning gaf: ego vero censeo,
vulvam ante - diutius esse titillandam.
Alkohol
(16 klipp)
Det förändrar saken. En gammal torrolig vestgötapatron hade vari ute och rumlat en afton. Dagen derpå träffade han en af deltagarne i kalaset som frågade:
- Nå, farbror kom ordentligt hem i går?
- Stöfla’ ramla’ omkull.
- Det gjorde väl ingenting.
- Dummer, ja va’ i dom.
Präster och religion
Ahlstrand var ju prästson: 13 klipp.
En procession af prester. I Amerika äro de s.k. koskraporna på lokomotiven mycket nödvändiga, ty ytterst få jernvägar äro inhägnade. Men det är icke alltid kor och annan boskap de inskränka sig till att fånga, hvilket kan inses af följande. Vidpass ett halftjog baptistprester badade en vacker afton i närheten af en jernbana, men som gräset var mycket vått lade de sina kläder öfver sjelfva skenorna. Under det de förfriskade sig i badet kom plötsligt ett bantåg rusande och koskraporna förde alla kläderna åt Kansas till. Allt som blef qvar var ett par glasögon och ett paraply. Senare på aftonen sågs ett tåg af ljusa skepnader röra sig fram öfver fältet. Den främste bar ett paraply.
En afskedspredikan. En prest tog afsked af sin församling med följande ord: ”Mine käre åhörare! Då jag i dag tager afsked af Er utan synnerligt vemod, är det af tre skäl: I älsken mig icke, I älsken icke hvarandra, och Herren Gud älskar icke heller Eder. Om I älskaden mig, haden I icke narrat mig på de mig tillkommande offren i tvenne år. Om I älskaden hvarandra, vore det väl icke så få bröllop här i socknen, som det är, och om Gud älskade Eder, skulle han nog låta flere af Eder dö, så att jag kunde läsa några vackra böner för Eder och förtjena på begrafningar. Men nu är det bara elände!”
Arbetsliv
(13 klipp)
Arbetare och tjänstefolk är lata och bekväma i de roliga historiernas värld, och så kunde nog också en ofelbar biblioteksman uppleva sina medarbetare.
En byggmästares omdöme öfver muraregesällerna.
[Kasper 1872: 42]
En timme träta de;
En timme äta de;
En timme mura de;
En timme lura de;
En timme skrapa de;
En timme gapa de;
En timme snusa de;
En timme krusa de;
En timme dricka de;
En timme hicka de;
Ja, så är murarns lag,
Och det hvarenda dag.
Norrmän
Med sina häftiga sympatier älskade Ahlstrand norrmän (Med sina lika häftiga antipatier hatade han finnar). Norge är representerat med tre klipp, däribland denna hisnande ordlek som bär vittnesbörd om folklivet i Stockholm under unionstiden:
Norrbaggarne. När norska skarpskyttarne vid en vaktparad upptågade på Gustaf Adolfs torg, utropade en inne på operakällaren sittande person:
- Hvad är det för ett förbaskadt oljud, som höres från torget?
- Det är b a g g b ö l e r i ! inföll den bredvid stående aktören
Ett annat klipp (från 1895) behandlar norrmännens önskan om ett eget konsulatväsen.
Om den norska frågan handlar vidare den odaterade notisen ”Hur P.W. [Paul Peter Waldenström] löser norska frågan” med hjälp av förböner.
Judar
Den tanklösa antisemitismen har flödat ymnigt i svensk skämthistoria, men hos Ahlstrand är judarna bara representade med två klipp, varav denna dock präktigt xenofobiska notis:
Engelholmslif. Engelholms tidning för den 20 juli berättar följande: Ett förfärligt skrik hördes sistlidne fredags e.m. å en gård vid stadens storgata. En qvinna stod der med utslaget hår och ”gaf hals” så, att det hörde kring halfva staden. Stadsfiskalen efterskickades för att ta reda på hvad som var å färde. Han infann sig, och det upptäcktes då, att den hojtande qvinnan var en judinna, som påstod sig ha blifvit misshandlad af sin älskare, hvilken lär vara från Polen och heta Patrasky, Knutapiski, eller någonting annat på …ski, …sky eller dylikt. Det uppdagades emellertid att Israels dotter denna gång skrikit utan giltig orsak, ty älskaren hade icke vid omnämnda tillfälle ”klått” sin käresta, utan blott tänkt på - - ja, se 5:e Mose Bok, kap. 28, v. 30! - Och frun tänkte strax på 17 v. I nyss anförda kapitel - och se’n blef allt tyst.
Övriga folkslag
Fyra klipp behandlar de osvenska folkslagen irländare, kannibaler, kineser och - indier:
Spiritisterna hafva på sista tiden försökt att omvända hinduerna,men utan vidare framgång. På ett möte i Kalkutta bragte en hindu nyligen spiritisterna ledare i en icke ringa förlägenhet. Under föreställningen hade hinduen nämligen blifvit nypen i näsan af sin aflidne faders ande. ”Nej”, utbrast han, ”det kan icke vara riktigt. Min fader har aldrig i sitt lif tvättat sig, och andens hand luktade tvål”.
:
Tidningsväsen
Tre klipp kan sorteras in under begreppet tidningsväsen. Ett med rubriken ”Ett modernt fikonlöf” handlar om engelska turister, som vid besök i det heliga landet tvingats gå klädda enbart i ett nummer av Times, eftersom rövare plundrat dem på alla deras tillhörigheter inklusive kläderna. Ett annat om en amerikansk journalist:
Ett tidningsmannageni. Ett amerikanskt nyhetsblad antog en ny referent på prof. Han gick ut på jagt efter händelser, och då han hade varit borta hela dagen, kom han tillbaka om aftonen med följande notis:
”I går blefvo vi vittne till en händelse, som satte oss i djup förfärande. En droskkusk, som kom körande nedåt Storgatan i starkt traf, höll på att krossa en barnjungfru och två barn. Det skulle bestämt hafva inträffat en hjertslitande katastrof, så fram icke barnflickan genom en beundransvärd omtanke hade lemnat barnen hemma, då hon gick ut, och om hon icke sjelf lyckligtvis gått in i kramboden vid gathörnet i samma ögonblick som vagnen kom körande, för att prata med den vackre bodbetjenten.
En lycka var det också att kusken, strax han kom fram till samma gathörn, erinrade sig att han glömt något hemma, hvarför han vände om och körde i motsatt rigtning. Utan detta vidunderliga sammanträffande af gynsamma omständigheter, skulle ömma föräldrar och kära syskon hafva blifvit öfverväldigade af den djupaste sorg och dryga begrafningskostnader.”
Den nye referenten fick platsen.
Ordensväsen
Det ena av två klipp:
16 Jan. När jag tänker på att ju nu i så många år warit en af ortens mest framstående kommunalmän och alltid hållit med landshöfdingen, förefaller det mig alls icke osannolikt att man på högsta ort gjorts uppmärksam på mig.
17 Jan. Pettersson har en swåger hwars syster är gift med en wän till konungens kammartjenare. Skulle han möjligen på denna wäg ha fått weta något?
18 Jan. Herre du milde skapare, många menniskor som gjort mindre för fäderneslandet än jag ha fått wasen. Som sagt war, jag fikar wisst icke efter att bli dekorerad, men lika wäl som mången annan - - -
19 Jan. Jag tror min hustru skulle bli tokig af glädje om det gröna bandet fastnade i mitt knapphål. Det är också hufvudsakligen för hennes skull som - - -. Hwem will ej gerna bereda de sina en glädje!
20 Jan. Säkert är att jag aldrig kunnat beskyllas för att hysa radikala tänkesätt. Wisserligen har jag i fjor warit prenumerant på Smålands Allehanda, men inte borde den omständigheten allena kunna omintetgöra mina utsigter på ett wedermäle af H. Maj:ts nåd.
21 Jan. I dag smäller det. Jag undrar om det blir wasen eller nordstjernan. Nå, jag tar hwad som kommer. Man måste tacka Gud äfwen för den minsta gåfwa.
22 Jan. Jag har skrattat mig halft förderfwad då jag såg wännen Lundström komma med sin nya orden. Den gamle token gläder sig som ett barn åt sin leksak. Oförklarligt hur folk kan sätta wärde på dylikt strunt. Fördomsfria män som jag bli gudskelof icke beswärade med sådana, för menniskowärdet nedsättande utmärkelser. Om wederbörande på förhand förfrågat sig hos mig om jag wille ha en orden skulle de hafwa fått ett bleklagt nej till swar. Ja, det hade de. Det hade jag warit skyldig mig sjelf, min ställning och min familj. Men med den der pratmakaren Pettersson will jag i alla fall icke längre umgås. Ett riktigt nöt, den karlen!! [C.G. Wrangel. Smålands Allehanda 1881:18. 4/3.]
Politik
Om det politiska livet handlar ett klipp:
.
Ett stadsfullmäktigeval i Jönköping skildras på följande kostliga sätt af Jönköpings Tidnings krönikör:
”En episod, som icke saknade sin komiska sida, var att förrättningens början en tämligen lång stund uppehölls af bristen på passande kärl att lägga valsedlarne i. Då magistraten icke eger någon urna och den enda porslinspjes, staden består sin högsta myndighet, åtminstone icke är passande att sätta på bordet, brukar man gemenligen vid de ifrågavarande förrättningarne till valurna begagna en hatt; men i anseende till det svåra vädret var vid detta tillfälle endast en person försedd med en dylik hufvudbonad, och denna person var så till vida ”karl för sin hatt”, att han beslutsamt vägrade upplåta densamma för det afsedda ändamålet, fruktande att genom bifall dertill försättas i det beklagliga läget att antingen qvarstanna intill förrättningens afslutande, med risk att, derest detta ej kunde medhinnas på aftonen, få sin hatt ”förseglad” öfver natten, eller nödgas gå barhufvad hem. En vaktmästare afsändes på upptäcktsresa efter ett föremål, som kunde vara lämpligt till valsedlarnes upptagande, men utsträckte sina forskningar så långt, att litet hvar misströstade om hans återkomst. En af valförrättarne hade under tiden uppletat en i rådhusarkivet befintlig låda, som befanns passande; hvarefter valet tog sin början.”
Konst och musik
Ahlstrands konstintresse manifesterar sig med två klipp ur Stockholms Dagblad från den 30/6 och 1/7 1895 om Nationalmuseum och ett klipp ur Dagens Nyheter (från 1895) om Konstnärsförbundet.
Två klipp handlar om musik, det ena är en anekdot om ett resande kapell och det andra (daterat 25/7 1895) berättar om ett nyupptäckt musikstycke av Mozart.
Teknik, naturvetenskap, djur och natur
De flesta av samlingens ca 60 icke-komiska klipp kan sorteras in under ovanstående rubrik. Elva klipp vittnar om att Ahlstrand hade intresse för teknikens utveckling. Elof Tegnér påpekar att hans tjänst på Vetenskapsakademiens bibliotek gjorde honom öppen för alla moderniteter som naturvetenskapen kunde ge upphov till, och att han också i det avseendet skilde sig från sin historiskt inriktade chef G.E.Klemming. Det finns klipp om ”Byggnaders läge i sanitärt hänseende”, ”Om bestämmande af luftens fuktighet i boningsrum”, ”Klockans användning som kompass”. Om bestämning af organiska ämnen i dricksvatten handlar ett fyrsidigt särtryck från 1895. En rolig historia handlar om avlyssningsteknik. Den är liksom många andra av Ahlstrands roliga historier av amerikanskt ursprung.
Fonografen i köket. För närvarande pågår i New York en process, i hvilken en fonograf spelar en stor roll, mellan en innehafvarinna af ett boardinghouse fru Dusen och en af hennes gäster herr Edmond, som var inackorderad hos henne för fem dollars i veckan. Edmond var missnöjd med kosten och uppgjorde följande listiga plan för att få veta, hur värdinnan gjorde sina uppköp.
Han mutade kokerskan och fick på detta sätt en fonograf uppsatt i köket. En söndag hämtade han upp fonografen i matsalen och inbjöd värdinnan och de andra gästerna att åhöra den under föregifvande att den var ett nytt musikinstrument. Han bad fru dusen att sjelf sätta apparaten i gång, och med hennes egen röst hörde man nu dessa ord.
- Marie, du behöfver icke betala mer än 8 cents för köttet. Det är godt nog åt dem. Du kan få det nere på Malberrystreet. Du betalar alldeles för mycket. Tycka de inte om köttet kunna de spisa så mycket mer grönsaker. Hur ofta har jag inte sagt dig, att du skall spara? Det är också på tog att betala 25 cents för ett skålpund kaffe. 15 är nog för framtiden. Det är svårt nog ändå att reda sig, och man behöfver verkligen inte ha det bättre för gäster som bara betala fem dollars i veckan.
Tablå! Den ursinniga fru Dusen har stämt den retsamme hyresgästen.
Sitt uppriktiga intresse för djur och natur manifesterade Ahlstrand genom att testamentera pengar till en fond för zoologiska studier. Bland klippen hittar vi en artikel om mygg (Stockholms Dagblad 16/6 1890) och två insändare om sjöfåglar i Aftonbladet, varav den ena lyder sålunda:
Till redaktionen af Aftonbladet.
I gårdagens nummer af Aftonbladet har en insändare, som kallar sig ”skärgårdsbo” fått införd en uppsats, i hvilken egaren till Täcka udden prisas för det huld och skydd, som der beredts mångfaldiga flockar af ankor, hvilka på stället skulle hafva sitt hem.
Då jag aldrig uppträdt som ledamot af djurskyddsföreningen, har det väckt min stora förundran att blifva offentligen lofordad som framstående djurvän, och denna förmodan är ännu större i anledning af det förhållandet, att jag aldrig har egt och icke heller eger några ankor. Inga sådana hafva sitt hem vid Täcka udden, inga hafva der blifvit omhuldade eller skyddade, och jag är således helt och hållet oförtjent af insändarens beröm.
Stockholm den 18 maj 1881.
Rosa Wall,
född Löwenström.
Egarinna af Täcka udden.
Växtriket representeras av två klipp, ”Rosengården på Fjellen” [Dagens Nyheter 13/5 1896] om en rosenodlare L. Pettersson i Järfälla, och ”Bergen på Bergiilund” [Stockholms Dagblad 17/11 1895] om Bergianska trädgården. ”Vårtecken. (I Bohuslän)” heter en naturskildring med det angivna årtalet 1886. Vidare har Ahlstrand klippt ut en artikel som uppmärksammar miljöförstöringen i samband med sjösänkningar: ”En backstugusittares funderingar om den så berömda nyttan av sjöaftappningar” i Dagens Nyheter 21/7 1879.
Hushållsråd
Ett småtryck: Sophie Andersens Tvätt- och Fläckuttagningsmetod m.m. Helsingborg 1882 och ett tidningsurklipp vittnar om en ungkarls hushållsbestyr:
Billig fransk färsk ärtsoppa (för 2 personer). Tag ett halft kvarter färska gröna ärter och koka dem i två timmar i mycket vatten och med ett par 2 tums långa silleribitar samt en purjolök, på hvilken det yttersta af bladen och af stjelken borttagits, det inre ger buljongssmak. Sedan silas detta ifrån och man ilägger till slut en liten bit färskt smör.
Sålunda ter sig klippsamlingen TU 2 efter en högst improviserad ämnesindelning. Samlingen är annars som sagt helt helt oordnad och saknar tema. Därigenom har den också till tema fått själva personen J.A. Ahlstrand, som omedvetet har klippt fram ett självporträtt.
Litteratur om J.A. Ahlstrand
Vad vi vet om J.A. Ahlstrand har vi framförallt två av dennes kolleger att tacka för. Den förste är biblioteksmannen Erik Dahlgren (1848-1934), som tycks ha varit en av de mycket få som lyckades komma Ahlstrand in på livet. Dahlgren kom till Kungl. biblioteket 1870. Han tjänstgjorde sedermera också vid Karolinska institutets bibliotek och vid Vetenskapsakademiens bibliotek för att slutligen kröna sin bibliotekariekarriär som chef för Kungl. biblioteket 1903-1916. Han har tecknat Ahlstrands porträtt i:
Johan August Ahlstrand : minnesteckning. Uppsala 1912. (i: Lefnadsteckningar öfver Kungl. svenska vetenskapsakademiens ledamöter. Bd 4) och i sina postumt utgivna memoarer: Min lefnad : minnen 1930. Sthlm 1995.
Den andre är Elof Tegnér (1944-1900), som tjänstgjorde i Kungl. biblioteket under 1870-talet och fram till 1883, då han blev chef för Lunds universitetsbibliotek. Tegnér har tecknat porträtt av bibliotekskollegerna, inklusive Ahlstrand, i sina postumt utgivna Minnen och silhouetter. Lund 1974.
Arbetare och tjänstefolk är lata och bekväma i de roliga historiernas värld, och så kunde nog också en ofelbar biblioteksman uppleva sina medarbetare.
En byggmästares omdöme öfver muraregesällerna.
[Kasper 1872: 42]
En timme träta de;
En timme äta de;
En timme mura de;
En timme lura de;
En timme skrapa de;
En timme gapa de;
En timme snusa de;
En timme krusa de;
En timme dricka de;
En timme hicka de;
Ja, så är murarns lag,
Och det hvarenda dag.
Norrmän
Med sina häftiga sympatier älskade Ahlstrand norrmän (Med sina lika häftiga antipatier hatade han finnar). Norge är representerat med tre klipp, däribland denna hisnande ordlek som bär vittnesbörd om folklivet i Stockholm under unionstiden:
Norrbaggarne. När norska skarpskyttarne vid en vaktparad upptågade på Gustaf Adolfs torg, utropade en inne på operakällaren sittande person:
- Hvad är det för ett förbaskadt oljud, som höres från torget?
- Det är b a g g b ö l e r i ! inföll den bredvid stående aktören
Ett annat klipp (från 1895) behandlar norrmännens önskan om ett eget konsulatväsen.
Om den norska frågan handlar vidare den odaterade notisen ”Hur P.W. [Paul Peter Waldenström] löser norska frågan” med hjälp av förböner.
Judar
Den tanklösa antisemitismen har flödat ymnigt i svensk skämthistoria, men hos Ahlstrand är judarna bara representade med två klipp, varav denna dock präktigt xenofobiska notis:
Engelholmslif. Engelholms tidning för den 20 juli berättar följande: Ett förfärligt skrik hördes sistlidne fredags e.m. å en gård vid stadens storgata. En qvinna stod der med utslaget hår och ”gaf hals” så, att det hörde kring halfva staden. Stadsfiskalen efterskickades för att ta reda på hvad som var å färde. Han infann sig, och det upptäcktes då, att den hojtande qvinnan var en judinna, som påstod sig ha blifvit misshandlad af sin älskare, hvilken lär vara från Polen och heta Patrasky, Knutapiski, eller någonting annat på …ski, …sky eller dylikt. Det uppdagades emellertid att Israels dotter denna gång skrikit utan giltig orsak, ty älskaren hade icke vid omnämnda tillfälle ”klått” sin käresta, utan blott tänkt på - - ja, se 5:e Mose Bok, kap. 28, v. 30! - Och frun tänkte strax på 17 v. I nyss anförda kapitel - och se’n blef allt tyst.
Övriga folkslag
Fyra klipp behandlar de osvenska folkslagen irländare, kannibaler, kineser och - indier:
Spiritisterna hafva på sista tiden försökt att omvända hinduerna,men utan vidare framgång. På ett möte i Kalkutta bragte en hindu nyligen spiritisterna ledare i en icke ringa förlägenhet. Under föreställningen hade hinduen nämligen blifvit nypen i näsan af sin aflidne faders ande. ”Nej”, utbrast han, ”det kan icke vara riktigt. Min fader har aldrig i sitt lif tvättat sig, och andens hand luktade tvål”.
:
Tidningsväsen
Tre klipp kan sorteras in under begreppet tidningsväsen. Ett med rubriken ”Ett modernt fikonlöf” handlar om engelska turister, som vid besök i det heliga landet tvingats gå klädda enbart i ett nummer av Times, eftersom rövare plundrat dem på alla deras tillhörigheter inklusive kläderna. Ett annat om en amerikansk journalist:
Ett tidningsmannageni. Ett amerikanskt nyhetsblad antog en ny referent på prof. Han gick ut på jagt efter händelser, och då han hade varit borta hela dagen, kom han tillbaka om aftonen med följande notis:
”I går blefvo vi vittne till en händelse, som satte oss i djup förfärande. En droskkusk, som kom körande nedåt Storgatan i starkt traf, höll på att krossa en barnjungfru och två barn. Det skulle bestämt hafva inträffat en hjertslitande katastrof, så fram icke barnflickan genom en beundransvärd omtanke hade lemnat barnen hemma, då hon gick ut, och om hon icke sjelf lyckligtvis gått in i kramboden vid gathörnet i samma ögonblick som vagnen kom körande, för att prata med den vackre bodbetjenten.
En lycka var det också att kusken, strax han kom fram till samma gathörn, erinrade sig att han glömt något hemma, hvarför han vände om och körde i motsatt rigtning. Utan detta vidunderliga sammanträffande af gynsamma omständigheter, skulle ömma föräldrar och kära syskon hafva blifvit öfverväldigade af den djupaste sorg och dryga begrafningskostnader.”
Den nye referenten fick platsen.
Ordensväsen
Det ena av två klipp:
16 Jan. När jag tänker på att ju nu i så många år warit en af ortens mest framstående kommunalmän och alltid hållit med landshöfdingen, förefaller det mig alls icke osannolikt att man på högsta ort gjorts uppmärksam på mig.
17 Jan. Pettersson har en swåger hwars syster är gift med en wän till konungens kammartjenare. Skulle han möjligen på denna wäg ha fått weta något?
18 Jan. Herre du milde skapare, många menniskor som gjort mindre för fäderneslandet än jag ha fått wasen. Som sagt war, jag fikar wisst icke efter att bli dekorerad, men lika wäl som mången annan - - -
19 Jan. Jag tror min hustru skulle bli tokig af glädje om det gröna bandet fastnade i mitt knapphål. Det är också hufvudsakligen för hennes skull som - - -. Hwem will ej gerna bereda de sina en glädje!
20 Jan. Säkert är att jag aldrig kunnat beskyllas för att hysa radikala tänkesätt. Wisserligen har jag i fjor warit prenumerant på Smålands Allehanda, men inte borde den omständigheten allena kunna omintetgöra mina utsigter på ett wedermäle af H. Maj:ts nåd.
21 Jan. I dag smäller det. Jag undrar om det blir wasen eller nordstjernan. Nå, jag tar hwad som kommer. Man måste tacka Gud äfwen för den minsta gåfwa.
22 Jan. Jag har skrattat mig halft förderfwad då jag såg wännen Lundström komma med sin nya orden. Den gamle token gläder sig som ett barn åt sin leksak. Oförklarligt hur folk kan sätta wärde på dylikt strunt. Fördomsfria män som jag bli gudskelof icke beswärade med sådana, för menniskowärdet nedsättande utmärkelser. Om wederbörande på förhand förfrågat sig hos mig om jag wille ha en orden skulle de hafwa fått ett bleklagt nej till swar. Ja, det hade de. Det hade jag warit skyldig mig sjelf, min ställning och min familj. Men med den der pratmakaren Pettersson will jag i alla fall icke längre umgås. Ett riktigt nöt, den karlen!! [C.G. Wrangel. Smålands Allehanda 1881:18. 4/3.]
Politik
Om det politiska livet handlar ett klipp:
.
Ett stadsfullmäktigeval i Jönköping skildras på följande kostliga sätt af Jönköpings Tidnings krönikör:
”En episod, som icke saknade sin komiska sida, var att förrättningens början en tämligen lång stund uppehölls af bristen på passande kärl att lägga valsedlarne i. Då magistraten icke eger någon urna och den enda porslinspjes, staden består sin högsta myndighet, åtminstone icke är passande att sätta på bordet, brukar man gemenligen vid de ifrågavarande förrättningarne till valurna begagna en hatt; men i anseende till det svåra vädret var vid detta tillfälle endast en person försedd med en dylik hufvudbonad, och denna person var så till vida ”karl för sin hatt”, att han beslutsamt vägrade upplåta densamma för det afsedda ändamålet, fruktande att genom bifall dertill försättas i det beklagliga läget att antingen qvarstanna intill förrättningens afslutande, med risk att, derest detta ej kunde medhinnas på aftonen, få sin hatt ”förseglad” öfver natten, eller nödgas gå barhufvad hem. En vaktmästare afsändes på upptäcktsresa efter ett föremål, som kunde vara lämpligt till valsedlarnes upptagande, men utsträckte sina forskningar så långt, att litet hvar misströstade om hans återkomst. En af valförrättarne hade under tiden uppletat en i rådhusarkivet befintlig låda, som befanns passande; hvarefter valet tog sin början.”
Konst och musik
Ahlstrands konstintresse manifesterar sig med två klipp ur Stockholms Dagblad från den 30/6 och 1/7 1895 om Nationalmuseum och ett klipp ur Dagens Nyheter (från 1895) om Konstnärsförbundet.
Två klipp handlar om musik, det ena är en anekdot om ett resande kapell och det andra (daterat 25/7 1895) berättar om ett nyupptäckt musikstycke av Mozart.
Teknik, naturvetenskap, djur och natur
De flesta av samlingens ca 60 icke-komiska klipp kan sorteras in under ovanstående rubrik. Elva klipp vittnar om att Ahlstrand hade intresse för teknikens utveckling. Elof Tegnér påpekar att hans tjänst på Vetenskapsakademiens bibliotek gjorde honom öppen för alla moderniteter som naturvetenskapen kunde ge upphov till, och att han också i det avseendet skilde sig från sin historiskt inriktade chef G.E.Klemming. Det finns klipp om ”Byggnaders läge i sanitärt hänseende”, ”Om bestämmande af luftens fuktighet i boningsrum”, ”Klockans användning som kompass”. Om bestämning af organiska ämnen i dricksvatten handlar ett fyrsidigt särtryck från 1895. En rolig historia handlar om avlyssningsteknik. Den är liksom många andra av Ahlstrands roliga historier av amerikanskt ursprung.
Fonografen i köket. För närvarande pågår i New York en process, i hvilken en fonograf spelar en stor roll, mellan en innehafvarinna af ett boardinghouse fru Dusen och en af hennes gäster herr Edmond, som var inackorderad hos henne för fem dollars i veckan. Edmond var missnöjd med kosten och uppgjorde följande listiga plan för att få veta, hur värdinnan gjorde sina uppköp.
Han mutade kokerskan och fick på detta sätt en fonograf uppsatt i köket. En söndag hämtade han upp fonografen i matsalen och inbjöd värdinnan och de andra gästerna att åhöra den under föregifvande att den var ett nytt musikinstrument. Han bad fru dusen att sjelf sätta apparaten i gång, och med hennes egen röst hörde man nu dessa ord.
- Marie, du behöfver icke betala mer än 8 cents för köttet. Det är godt nog åt dem. Du kan få det nere på Malberrystreet. Du betalar alldeles för mycket. Tycka de inte om köttet kunna de spisa så mycket mer grönsaker. Hur ofta har jag inte sagt dig, att du skall spara? Det är också på tog att betala 25 cents för ett skålpund kaffe. 15 är nog för framtiden. Det är svårt nog ändå att reda sig, och man behöfver verkligen inte ha det bättre för gäster som bara betala fem dollars i veckan.
Tablå! Den ursinniga fru Dusen har stämt den retsamme hyresgästen.
Sitt uppriktiga intresse för djur och natur manifesterade Ahlstrand genom att testamentera pengar till en fond för zoologiska studier. Bland klippen hittar vi en artikel om mygg (Stockholms Dagblad 16/6 1890) och två insändare om sjöfåglar i Aftonbladet, varav den ena lyder sålunda:
Till redaktionen af Aftonbladet.
I gårdagens nummer af Aftonbladet har en insändare, som kallar sig ”skärgårdsbo” fått införd en uppsats, i hvilken egaren till Täcka udden prisas för det huld och skydd, som der beredts mångfaldiga flockar af ankor, hvilka på stället skulle hafva sitt hem.
Då jag aldrig uppträdt som ledamot af djurskyddsföreningen, har det väckt min stora förundran att blifva offentligen lofordad som framstående djurvän, och denna förmodan är ännu större i anledning af det förhållandet, att jag aldrig har egt och icke heller eger några ankor. Inga sådana hafva sitt hem vid Täcka udden, inga hafva der blifvit omhuldade eller skyddade, och jag är således helt och hållet oförtjent af insändarens beröm.
Stockholm den 18 maj 1881.
Rosa Wall,
född Löwenström.
Egarinna af Täcka udden.
Växtriket representeras av två klipp, ”Rosengården på Fjellen” [Dagens Nyheter 13/5 1896] om en rosenodlare L. Pettersson i Järfälla, och ”Bergen på Bergiilund” [Stockholms Dagblad 17/11 1895] om Bergianska trädgården. ”Vårtecken. (I Bohuslän)” heter en naturskildring med det angivna årtalet 1886. Vidare har Ahlstrand klippt ut en artikel som uppmärksammar miljöförstöringen i samband med sjösänkningar: ”En backstugusittares funderingar om den så berömda nyttan av sjöaftappningar” i Dagens Nyheter 21/7 1879.
Hushållsråd
Ett småtryck: Sophie Andersens Tvätt- och Fläckuttagningsmetod m.m. Helsingborg 1882 och ett tidningsurklipp vittnar om en ungkarls hushållsbestyr:
Billig fransk färsk ärtsoppa (för 2 personer). Tag ett halft kvarter färska gröna ärter och koka dem i två timmar i mycket vatten och med ett par 2 tums långa silleribitar samt en purjolök, på hvilken det yttersta af bladen och af stjelken borttagits, det inre ger buljongssmak. Sedan silas detta ifrån och man ilägger till slut en liten bit färskt smör.
Sålunda ter sig klippsamlingen TU 2 efter en högst improviserad ämnesindelning. Samlingen är annars som sagt helt helt oordnad och saknar tema. Därigenom har den också till tema fått själva personen J.A. Ahlstrand, som omedvetet har klippt fram ett självporträtt.
Litteratur om J.A. Ahlstrand
Vad vi vet om J.A. Ahlstrand har vi framförallt två av dennes kolleger att tacka för. Den förste är biblioteksmannen Erik Dahlgren (1848-1934), som tycks ha varit en av de mycket få som lyckades komma Ahlstrand in på livet. Dahlgren kom till Kungl. biblioteket 1870. Han tjänstgjorde sedermera också vid Karolinska institutets bibliotek och vid Vetenskapsakademiens bibliotek för att slutligen kröna sin bibliotekariekarriär som chef för Kungl. biblioteket 1903-1916. Han har tecknat Ahlstrands porträtt i:
Johan August Ahlstrand : minnesteckning. Uppsala 1912. (i: Lefnadsteckningar öfver Kungl. svenska vetenskapsakademiens ledamöter. Bd 4) och i sina postumt utgivna memoarer: Min lefnad : minnen 1930. Sthlm 1995.
Den andre är Elof Tegnér (1944-1900), som tjänstgjorde i Kungl. biblioteket under 1870-talet och fram till 1883, då han blev chef för Lunds universitetsbibliotek. Tegnér har tecknat porträtt av bibliotekskollegerna, inklusive Ahlstrand, i sina postumt utgivna Minnen och silhouetter. Lund 1974.
Tidigare publicerat i : Karin med banden : personlig festskrift tillägnad Karin Wijkström av vännerna på KB med anledning av hennes pensionering: 1 juni 2007. Sthlm 2007.
1 kommentar:
Mycket intressant inlägg! Roligt att du rotat i Ahlstrands gamla urklipp på KB.
Skicka en kommentar